©reativist Peder Strandh

Klockan denna lördagkväll börjar närma sig läggdags. Och jag har inte minsta ro att inleda min match med kudden och John Blund ännu. Jag är lycklig som mer eller mindre kan leva av min konst, absolut lycklig. Men jag kan inte finna tid för att gå ner i varv kvällar som denna. Planer sätts i verket i mitt huvud, tidigare planer plockas fram och revideras en aning och jag förbannar pulsslagen som manar på mig i mina öron. De trummar på tok för snabbt när grannhusets fönster slocknar - ett efter ett - och folk går till sängs. Vad har de för dun i sina kuddar månne? Vad är det för stoppning i täcket som gör att de frivilligt kan gå och natta sig med tanke på allt som väntar på att bli gjort, förlöst och fullbordat?
Pfuww Pfuww Pfuww; låter pulsen i mitt huvud. Kanske en rytmisk variant på tinnitus, God knows.
Pfuww Pfuww manar frustrationen i mitt bröst. Frustrationen som lägger sig som en febersvettig hinna över kuddöverdraget, klär det i motbjudande varsel om jagande drömmar. Pfuww! det kan pfuwwa hur mycket det vill. För en sak är säker; jag ger aldrig upp. Och beviset för det ska jag finna i en god natts sömn - om inte i natt så i morgon natt, eller nästa, eller nästa. Trägen vinner och envis är jag.
Pfuww och god natt, till er och till mitt hjärtas trumslagare.

Jag har alltid haft devisen kontrasten gör tillvaron skönjbar i min syn på livet i stort och skapandet i synnerhet. Motsatsen är således en nödvändighet; inget gott utan ont, inget ljus utan mörker o.s.v.
Efter att ha läst böckerna ”En av grabbarna”, skriven av firmapojken Johan Höglund (en bok som i mitt tycke är en helt onyanserad onaniblaska för redan snärjda) samt Franklin Foers ”Fotboll förklarar världen” (motsatsen till Höglunds huliganporr) så klarnar bilden allt mer. Alltså, bilden av kontrasten som det kanske väsentligaste vi har i tillvaron.
Till alla ”kickers” som ständigt längtar till nästa box, vad jag menar är; stora biceps = på tok för liten snopp. Längtan efter en boxfight = jag törstar efter tillhörighet och klarar mig inte på egen hand. Detta är några sanningar som alltför tydligt blottläggs i huligangäng (och vissa andra subkulturella sammanhang). För katten grabbar och tjejer, testa med något konstruktivt i stället. Vilket fritt kan översättas med att ni bör satsa er, i botten goda, energi på något positivt som till exempel samtal (då med fler stavelser än bara grrr, gurgel och vråååål), kanske måla en tavla, klappa en hund, hjälpa en av motståndarlagets supportrar med att hålla upp portdörren när denne har händerna fulla av matkassar… Ja, listan kan göras lång. Och tro mig på mitt ord: Ni kommer att ha kvar era biceps med tillägget att er manliga mellan-benen-utrustning då kommer att möta upp alla förväntningar som kan ställas på en sådan apparatur.
Så, come on guys. Vad har ni att förlora annat än det förakt som omvärlden känner mot er – samt en penis-size-NOT-enough?

Peder @ basecamp  

På onsdagskvällen (17/10) vittnade abonneratskylten om att Konstfrämjandet i Uppsala län, med Siw Persson och mr. “Manchester Dennis” i spetsen, hade intagit Filurarverkstan och lagt rabarber på konstnären som däri huserar.
Vi hade en underbart trevlig och berikande kväll och vet att vi kommer att glädjas åt minnet av den länge än. I ateljén bjöds det under aftonen på matiga smörgåsar, öl, mineralvatten och fika i olika former. Fruktfat med päron och mandariner trängdes med fat fyllda av vindruvor och sliced melon.
Jag (Peder) berättade om mig själv och min konst och gehöret var uppsluppet uppmuntrande och bidrog till att jag redan ser fram emot att få ta emot dessa härliga, nyfunna vänner igen - och det snart.
Tack till alla er ”the brave eight” som hade Filurar-mys med oss! 

Peder Strandh & Maria Klefbeck
@ Basecamp   

FN:s klimatpanel och Al Gore tillkänngjordes kl. 11:00 på fredagsförmiddagen som 2007 års Nobels Fredspristagare. Priset delas 50/50 mellan FN-organet IPCC och “the human spotlight” Al Gore för deras kamp för medvetandegörande runt den globala klimatfrågan. Good choise, Norway!

Peder Strandh, Oslo awareness

Mäkta stolt blir jag när jag kan konstatera att min födelsestad Örebro har certifierats som rättvisemärkt stad. Malmö, Munkfors och Lund hara alla redan lyckats, douze points pour Skåne, Värmland et Närke - nu återstår för resten av landets städer att axla ansvaret för brödrafolkens väl i världen. 

Peder, en stolt exil-Närking 

Mellan klockan 17 och 19 på tisdagskvällen hölls releasefesten för den nya receptboken Havtorn - våra favorirrecept - i delikatessbutiken Klaus Goda i centrala Uppsala. På plats fanns författarna Tiina Basu och Margaret Knipe som tog emot ett stort antal nyfikna besökare. Boken, som är illustrerad av Peder Strandh, anlände den gångna helgen från det Malaysiska tryckeriet och är redan förbeställd i ett stort antal.

Sammanlagt har en första upplaga om 5000 ex. beställts från tryckeriet och nu återstår att möta upp efterfrågan. Hör med din lokala bokhandel - eller besök bokens hemsida -om du är intresserad av ett eget exmplar.

/Filurarverkstan staff

Tack alla ni uppsalabor som så generöst gjorde min dag som Rosa Bandet-försäljare till en toppenupplevelse. Under de tre timmar som jag stod och basunerade ut mitt budskap; ”Rosa bandet! För endast tjugo kronor kan du hjälpa bröstcancerforskningen - pengar som är såå välkomna”, lyckades vi gemensamt (jag och ni som köpte) att dra in lite drygt 3200 kronor. Det innebär att drygt 160 stycken rosa band har hittat sin bärare. Och jag gläds!
 
Till alla er gäster och kunder (på restaurant Cupido etcetera), som eventuellt stördes av mitt något hetsiga och högljudda försäljningssätt kan jag bara be om ursäkt och påminna om att det var för en god sak.

Tack alla ni som visat er uppskattning gentemot mig i egenskap av försäljare och dessutom man. Som jag sa; alla som någon gång misstänker sig ha haft en moder har anledning att bidra till det Rosa Bandet. Tack också Lindex, i Forumgallerian, för att ni frågade mig om jag ville ställa upp som säljare av bandet. Något som också gav mig en möjlighet att göra skillnad vad forskning runt bröstcancer beträffar.
En hes Peder Strandh  

Jag följer med en känsla av stark förghoppning det som sker i Burma, eller Myanmar som vissa fortfarande envisas med att kalla landet.
Måtte det burmesiska folkets glöd fortsätta att brinna och regimen ta sitt förnuft till fånga. Ett snart utbyte vore att önska. Alltså; fånge bytas mot fångat förnuft. Släpp fredspristagaren - Aung San Suu Kyi - som sedan åratal har suttit i husarrest. Tillåt demokratin att åter slå rot i den burmesiska nationen. Tillåt detta land, vackert som få, att åter få blomstra.
 
Förhoppningar från min databarrikad
/Peder                                                                                                                                                                                                                                           

Jag blev oerhört glad när jag blev ombedd av Lindexbutiken i Uppsalas Forumgalleria att sälja Cancerfondens Rosa Bandet till förmån för forskning om bröstcancer. Jag hävdar å det bestämdaste att alla som någonsin har haft/har en mamma (och det borde gälla de flesta misstänker jag) har all anledning att engagera sig i denna fråga. Vi kan aldrig vila förrän vi kommit underfund med och kommit till bukt med detta gissel som bröstcancer - och cancer i övrigt - innebär.
Jag hoppas att uppslutningen blir stor under lördagen 6 oktober och att vi tillsammans ska lyckas bidra stort och generöst till denna forskning. 

Vi ses på lörda´!
Peder