Inte sällan möter jag människor som - i likhet med mig - går eller har gått i genom tider/perioder av psykisk ohälsa. Högst mänskligt och sannolikt det tydligaste kvittot på att vi “är är en del av denna värld och dess, alltför ofta, osunda strukturer”.
Jag förvånas över att det alltjämt, anno 2008 hos vissa människor, tycks finnas en viss skamkänsla förknippad med detta. Psykisk ohälsa är oftast, hävdar jag, en sund reaktion på att någonting är fel och bör ses om, åtgärdas, stöttas etcetera. Inte underligare än att den som just brutit benet ogärna stödjer, och än mindre hoppar på det.
Jag tillhör den kategori människor som är störtförtjust i metaforer - som ständigt använder dem i mitt sätt ett kommunicera. En nära vän, som har diagnosen “bipolär sjukdom”, uttryckte sin sorg och vemod över dess härjningar och avrundade med frågan; vad finns det för mening med detta lidande? Jag funderade över frågan - som alltid är man begränsad till sina egna erfarenheter och kunskaper vad personliga reflektioner anbelangar. Sagt och gjort; jag började att ransaka mina egna skrymmor och vrår och fann min liknelse “Fågel, Fisk och mitt i Mellan “:
En fisk, en fågel och en flygfisk möts på den guppande vattenytan. Fisken berättar stolt att den har sniffat på botten i havens djupaste del, 11000 meter ner. “Således befinner jag mig därför 11000 meter upp i detta nu”, konstaterar den. Fågeln ifrågasätter sanningshalten i fiskens berättelse och vill inte vara sämre. “Jag har flugit på 11000 meters höjd”, skrockar den.
Flygfisken lyssnar intresserat på deras skryt och sammanfattar. “Jag hara bara dykt till 6000 meters djup och flugit till 6000 meters höjd. Med min enkla matematik får jag ändå fram att jag har upplevt det största rumsliga spannet; 12000 meter”.
Jag vet inte om min liknelse kan sägas vara helt relevant som svar i min gode väns fall. Inte tror jag heller att den hade någon roll att spela i hennes tillfrisknande (medicinering m.m. som till slut lycades ställas in). Men jag tror att alla mäniskor kan ha nytta av att fundera “i flygfiskens termer” emellanåt. Själv återkommer jag ofta till min lilla berättelse och hämtar kraft ur den. Nu har jag dessutom delat med mig av den till dig med förhoppningen om att flygfisken får flyga allt längre, högre och djupare framöver.
Peder Strandh
