©reativist Peder Strandh

“Fagertärn”, akryl på duk (100 x 81 cm)

Som jag tidigare har påpekat här på bloggen så har jag “snöat in” på växtmåleri, alltså inte målande på växter utan behov och försök att fånga in upplevelse av dessa. Det har blivit en och annan ros och nu senast, inspirerad av mitt senaste besök vid Fagertärn, en näckros namngiven efter nämnda tärn. Vad jobbigt det är när man upplever det som omöjligt att måla något (läs näckrosor), utan att det riskerar att uppleves som en taskig kopia/pastisch på någon annans verk. I detta fall kungen av Giverny’s fantastiska målningar; Claude Monet. Jag har vandrat vid dennes damm/-ar och blickat ut över näckrosorna, men försäkrar att jag aldrig dristat mig till att måla Giverny’s mest kända växter. Och notera att på min målning “Fagertärn” så har jag sökt fånga denna Tivedstjärnens original, den röda näckrosen.

/Peder Strandh

Denna tisdag (22 juli), hade jag och Maria bestämt oss för att kampera i, och njuta av, Uppsalas botaniska trädgård. Som den målarnarkoman jag är, så tog jag med nödvändigt målarmaterial. Och mycket riktigt så blev det målande. Motivet bestämde jag mig för direkt när jag såg det vackra tegelhus, som hyser parkens kontor, bilda fond till den fagra nyttoträdgården.

Knappt hade jag hunnit grunda målarduken förän jag hörde en munter gossröst som intresserat frågade om målningen. Snart fick han, som visade sig heta Samu och komma från Finland, sällskap av sina bröder Eppu och Abyot.

Tillsammans med denna trio växte målningen fram, så det kändes bara naturligt att de skulle vara med i det färdiga motivet. Dagen därpå hade vi glädjen att få ta emot våra nya finska vänner och deras föräldrar i ateljén, Filurarverkstan.

Härligt att ni deltog så aktivt i arbetet med målningen och nu är med i motivet, killar!
Maria och jag hälsar er alla hjärtligt välkomna åter!

/Peder Strandh

Från semestrande i Örebro styrde vi på fredagen vår kos mot Medevi Brunn i Östergötland. Denna brunnsort, Nordens äldsta, grundades 1786 av läkaren Urban Hjärne och är än i dag en underbart avslappnande tillflyktsort för stressade människor.

Naturligtvis deltog jag och Maria i traditionella inslag som grötlunk, morgonrevelj (to early, if you ask me) och flertalet konserter av den alltid lika förtjusande brunnsorkestern. Om du undrar ytterligare över grötlunkande etcetera, så går det säkert att läsa om detta på Internet, i diverse encyklopedier m.m.

Just aftnarna vid Schweizeriet (ett kafé à laTabac), bjuder underbar avkoppling och de få bifogade bilderna ,här intill, hoppas jag kan ge en viss hint om dess magi. Självfallet njöt jag när jag så äntligen, på lördagkvällen, kunde rigga mitt lila bordsstaffli och föreviga brunnslivet i Medevi anno 2008 i en akryl på duk. Resultatet ser du också här intill.

En vistelse i Medevi Brunn innebär för oss även utflykter - denna gång till Tiveden med sitt Fagertärn, ett bad i sjön Trehörningen -

- god sillsmörgås i Tivedstorp etcetera. På detta besökte vi också vackra Vadstena samt Borghamns värdshus Gyllenhammars, med sin underbara “lasagne med dragonstöt”.

Skönt med en veckas miljöombyte, trevliga möten med nya vänner etcetera. Kort sagt, sådant som ger livet guldkant.
/Peder Strandh

Tja, i morgon är sista dagen i Örebro för denna gång. Därefter bär det av till Medevi Brunn och ett (enligt SMHI) uruselt väder. Den tänkta on-the-spot-målningen i “Öret” har dessvärre inte hunnits med denna gång, varför jag och kärestan har bestämt oss för en “returmatch” om ett par veckor. Annars har dessa två Örebrodagar gått i nostalgins tecken:
Med sorg i hjärtat återsåg jag barndomens tennisbana i Hjalmars hage, Notbodavägen i Hampetorp; här utspelades mina grand slamturneringar när jag var mellan 6 och 16 år. Sorgen kom då jag fann de vita plastlinjerna, som tidigare låg prydligt på plats, liggandes ihoptrasslade - faktum är att jag inte ens kunde se rödfyren (gruset), längre p.g.a. allt ogräs. Denna min “kotte-tids tennis court” har uppenbarligen övergivits - och det grämer mig mycket!

Örebro stad växer och överraskar med sin ständiga framtidstro - that’s the spirit, guys! Det är knappt jag känner igen mig i Sörby, Almby etcetera längre. Men det har förändrats till det bättre, tycker jag dock.

Onsdagen spenderades med att besöka Göksholms slott, äta ljuvlig mat i fantastisk marin miljö i Katrinelund (mina förfäder på morfars sida var fiskare här).

Därefter for vi till Hjälmarens pärla, Vinön, och njöt av härliga bakverk i sann lantlig miljö i Vinöbagarns trädgård. Nostalgi igen då jag bl.a. jobbade en sommar i öns lanthandel (som numera är en krog), gästundervisade i öns enda skolklass (undervisning sker inte i skolan längre). Jag hade emellertid den stora glädjen att träffa en elev från “min tid på ön”, Veronika, och fick veta att hon målar och ställer ut en del, hon också. Härligt, Veronika! Har ni inte förr besökt ön så har ni missat något- men den ligger ju kvar så, pass på.

Hemfärden gick via Norrbyås och Åsen där min mammas farföräldrar, Linnéa och Henning, bodde när jag var barn. Jag hade turen att stöta på Henry och Ruth, som hade varit goda vänner med dessa fram till “nattkröken/mörkläggningen/döden”. De berättade och fyllde i mina minnesbilder, och för det är jag dem mycket tacksam.

Torsdagen spenderades mestadels på hyrcykel; ett lunchbesök uppe hos kaféägaren Eva i vattentornet Svampen (tornet firar 50-årsjubileum i år), en färd runt Vattenparken och Oset där såväl änder - 

- som Highland cattle mötte upp. Fantastiskt att allt detta finns inom promenadavstånd i denna, Sveriges sjunde största stad, Örebro.
Aftonen bjöd sedan på middag hos min älskade lillebror och hans familj i Sjöboviken (norr om Hjälmaren). Detta fick avrunda mitt besök i härliga Närke denna gång. I morgon bär det av - med målardukar, färger, staffli m.m. till Medevi Brunn. Och då ska det minsann målas, vad f-n än SMHI säger.

Over and out/
Peder Strandh

Måndagen den 14 juli (grattis sessan Victoria!).

Ja, då var Filurarverkstans blommor vattnade, brevlådan vittjad och larmet aktiverat inför den stundande semesterveckan. Ledigheten inleds i den vackra, och ur turismhänseende underskattade, barndomsstaden Örebro. En hel del kultur tänker vi hinna med, inklusive on-the-spot-målande av undertecknad - liksom bad i den garanterat varma Hjälmaren. Det ska bli härligt att äntligen få doppa de lurviga i böljans svalka. Pricken över i’et med detta Örebrobesök blir återseendet av min bror och hans familj.   

Efter tiden i Närkemetropolen spenderar vi sedan några dagar i fagra och avslappnande Medevi Brunn i Östergötland. Här ämnar jag njuta av brunnsorkestern, stå rakryggad till reväljen och deltaga i grötlunken. Givetvis skall det även on-the-spot-målas också. Med andra ord stundar en Klefbeck-Strandh’sk semester. Naturligtvis är laptoppen med, så en (och kanske annan) semesterrapport lär det kunna bli.

Peder Strandh  

Jag har aldrig tidigare befunnit mig i en så pass “botaniskt” orienterad fas som jag gör nu. Jag känner mig, som allt för ofta, lätt förvirrad av alla dessa växtmotiv som trycker på innanför bröstet och pannbenet, motiv som kräver sin tribut på duken. Man kunde å andra sidan ha hamnat i en betydligt mindre trevlig fas - trots allt så ÄLSKAR jag allt som har med naturen att göra (getingar och bromsar undantagna). Kanske beror det på att jag är en lycklig pappa in spe (beräknad nedkomst i slutet av september). Jo, visst måste det bero på detta mirakel - som sakta men säkert formuleras i Marias mage. Jag känner att jag i samband med detta vill instämma i den muntra studentens sång, från det studentikosa spexet På Madagaskar; “la la la la la livet är härligt - om så för blott en dag, aldrig besvärligt”.
Blommor och blader; det rena och oförställda, det som fröjdar oss alla. Nog platsar väl ett nytt människoliv in i denna beskrivning!
/Peder Strandh