©reativist Peder Strandh

Först: Ingen tillökning i skrivande stund - och jag är lika nervös och fokuserad.
Precis som det ska vara, förmodar jag.

Sedan:

Att måla anses (med all rätt) vara en konstart. Ofta frågar kunder mig vilken typ av ram, passepartout etcetera som kan passa till deras nya alster - och jag svarar om jag kan. Men sanningen att säga så är inramning en konst i sig själv och utövaren en konstnär i eget skrå. Åtminstone är det så jag ser på saken. Visst är vi alla olika och mången konstnär har säkert blicken för detta (…) Men icke jag, inte.

Därför glädjer det mig mycket att ett samarbete mellan undertecknad och Anna Flink, från Annas Ramverkstad i Uppsala, har inletts. Ett tips för konstnärer och konstköpare/-ägare är att titta in hos Anna på Geijersgatan 15. Kanske väcks där en del nya idéer - inom ramen för

|Peder Strandh|

Ja, nu händer det när som helst. Och jag väntar, kollar på klockan och almanackan om vartannat. Trots att jag är ett sant nyhets-freak så kan varken SVT eller CNN fånga min uppmärksamhet. Jag känner inte för att lyssna till musik, och inte heller känner jag för att komponera själv. I går kväll hade jag ett brutalt utbrott av måleri; för att besvärja otåligheten i väntan på - samt fäktas mot det allt mer påträngande höstmörkret. Jag inbillar mig att jag lyckades besvärja det sist nämnda. Men otåligheten i väntan på dröjer sig envist kvar. Såväl hos mig - men framför allt i Marias mage… (…) Tja, tids nog kommer nog vårt älskade och högt efterlängtade gryn. Tills dess får jag fortsätta att “tugga på armbandsuret”.

| Peder Strandh | 

Så var KulturNatten i Uppsala till ända. I likhet med tidigare år hade vi - jag, Maria och ateljéns beskyddare Cecilia - ett stort antal besökare. Innergården var, traditionen trogen, upplyst med såväl spotlights som marshaller. Strandhsk musik flödade ur PA-anläggningen samtidigt som besökarna visuellt inmundigade delar ur mina två måleriserier Uppsala up 2 date och Botana. Cillas ekologiska och nybakade FilurarBullar, på variationerna vanilj, kardemumma eller kanel, drog ned mången uppskattande kommentar.

Vår käre vän - buktalaren - Linnéa Ollaiver underhöll med sin verbalt frigjorde docka Linus till alla barns stora förjusning. Den unga damen (och herren) har minsann framtiden för sig!

Klockan 24.00 släckte vi så ned alla spotlights och marshaller, rullade ihop banderoller och roll-ups och låste för denna gång. Tack alla ni som besökte oss under årets KulturNatt i Uppsala - och varmt välkomna åter!

Peder Strandh & Maria Klefbeck

Jag har alltid haft en förkärlek till en särskild frukt. Den är ta mig 17 självaste solen reinkarnerad med kött och skal. Dess doft och smak är av ren fräschör och jag bara älskar den; att ätas, att doftas och inte minst - beskådas!

Gul - hur skön är inte denna färg?! Glad och optmistisk, inte påträngande som exempelvis röd tenderar att vara. Inte kall som blå och lila men samtidigt mer ställningstagande än den ljuvt avslappnande gröna kulören.

Och frukten då? Jo, naturligtvis är detta en liten tribut till den frukt som (i min smak), mest signalerar livsglädje; citronen. Jag vet inte hur många målningar med citronmotiv som slunkit ur min pensel. Men jag vet att jag älskar var och en av dem - just för att de rymmer citroner.

/ Peder Strandh