En liten punktering och futtiga två timmars sömn kunde inte hindra mig, Maria och Emilia från att hinna med Delta Airlines flight #173 till Atlanta, USA, fredagen den andra januari. Vår dotter var ett lysande exempel på hur en långresa skall hanteras: Sova, äta, charma samtliga församlade i den stora kabinen och sedan äta och sova igen. Efter cirka 11 timmar med stor behållning av vår närmsta och übertrevliga flygstolsgranne, “slalom-Hedvig”, anlände vi till Atlanta, GA, vid 17-tiden.
Två timmars väntan väntade oss (varav den mesta tiden förflöt i den amerikanska tullens hysteriska maskineri), samt till att inmundiga lite äkta tugg från Nathans hotdogs innan vårt anslutningsflyg tog oss över ett nattglittrande Nashville till vår första resdags destination i Omaha, Nebraska.Lördagen den 4′e januari vaknade vi hyfsat utvilade på vårt Sleep Inn & Suites hotell. Naturligtvis hade Delta Airlines lyckats med bedriften att missa vårt incheckade bagage kvällen innan - men det dök nu upp på hotellet/ samt en ryggsäck att hämtas vid första morgonflygets ankomst från Atlanta. Klockan 12:00 blev så familjen hämtad av min värd från Buena Vista University, Timothy McDaniels och hans dotter Molly. Molly fann Emilia omedelbart och Emilia fann (efter en hel del sömn) Molly också.
Med Tims vana handlag bakom ratten färdades vi ut ur Omaha och in i grannstaden Council Bluffs (på andra sidan Missouri River), i Iowa. Efter bara någon mil kunde vi notera att väglaget var, minst sagt, halt till följd av (något som undertecknad med familj aldrig har upplet tidigare), en isstorm. Trafiken rullade fram i “hissnande” 20 kilometer i timmen på en väg som påbjöd 40 km/h som lägsta hastighet. Tim lade snabbt om i planerna och vi stannade vid en Taco John’s restaurant någonstans i den s.k. Missouri Valley. Aftonen och naten fick därefter spenderas på ett intilliggande hotell, tillsammans med hämtpizza framför American Football där San Diego Chargers spöade Indianapolis Colts.
Söndag 4′e jan. anlände vi så till vår resas huvudort; Storm Lake med sitt universitet Buena Vista.
En trerummare stod och väntade på oss tillsammans med Tims hustru Kathleen och deras två andra döttrar, Megan och Anna.
Jag återkommer med fortsättningen inom kort.
Over, out and g’night for now!/Peder Strandh i Storm Lake, IA, USA
