©reativist Peder Strandh

Efter en regnig men toppentrevlig midsommar hos kusinen i Kisa har jag åkt på en sjurackarns förkylning. Men, nu börjar den att släppa och jag har funnit vägen tillbaka till min dator. Nu börjar jag vädra sommarmorgonluft och skissar för fullt på semesterplanerna tillsammans med kärestan:

Kommande helg skall spenderas hos släkt i de sörmländska metropolerna Mölnbo och Södertälje. Därefter följer en veckas stenhårt arbete med min Hexatüquebeställning. Andra veckan in juli innebär semester på Åland. Tillsammans med goda vänner har familjen hyrt en stuga på en av arkipelagens många öar. Förväntningarna på denna vecka är skyhöga (jag vet, jag vet - man ska inte ha för höga förväntningar men det har jag ändå); skratt, bad, grillning och glass, roddturer i den hyrda ekan och utflykter i det Åländska landskapet.

Den 19 juli slår “jag” sedan upp portarna till min Colorautställning på Salsta Slott utanför Vattholma (riksväg 290 några mil norr om Uppsala). Där kommer mina alster sadan att vara till beskådande fram till sista söndagen i augusti. Men, det är dagarna två som gäller för allmänheten: Söndagarna den 19 juli och 9 augusti. 
Roligt roligt och mumma för själen tycks mig sommaren 2009 bli och jag önskar Dig och de dina detsamma!
/Peder

Swedish summer, as it’s been this last weekend, is about the most depressing you’ll ever experience. Rain, grey skies, freezing cold and even more rain. At this very moment I’m sitting by my pc, wishing for the sun to return to me in southeast Sweden.

But oh no; according to weather sites and TV-channels their will be even more heavy skies and I’m starting to dream of Langkawi and Oahu. I’m definetly prepared to dress up in hulahula dresses, minimal swiming suites like the movies “Borat” and even worse. If I just get to see the sun soon! 

Peder Strandh

Jag springer. Till och med när jag sover springer jag! Min standardfras till alla jag felar att möta upp lyder numera; “jag ligger i kölvattnet på min egen planering”. Ta mig f*n, jag hinner inte, konstaterar jag tyst för mig själv. Beställningar som ligger och kallar på att genomföras, gig som ska liras i slott och kojor, ett hushåll att ta hänsyn till (tvätt, disk, dammsugning.. ja, ni vet), och viktigast av allt: Min Maria och vår underbara dotter. Men, som sagts, jag felar likt Maradona en gång i tiden gjorde sina fotbollsmål. I parti och minut med andra ord.

Nåväl, jag anser mig alltjämt varandes en lycklig man. Men vill här och nu be alla som drabbats av min aktersegling om ursäkt! Jag gör mitt bästa för att återta komandot över mitt dygns timmar genom att styra upp i antalet nya uppdrag jag åtar mig, avsätta vettigt med tid för min familj och min sömn. Mina närmsta vänner vet hur min verklighet ser ut och har generöst nog fördragsamhet med mig.

I september stundar Konstärernas Höstsalong i Kista. Jag hoppas och förmodar att jag kommer få tillfälle att möta mången SK-medlem då. Att få tid att samtala och skratta tillsammans är nog det som står överst på min önskelista vad mässan beträffar.

/PederStrandh