Redan inför riksdagesvalet 2006 redogjorde Moderaterna för att de ville avveckla den så kallade konstnärslönen; en inkomstgaranti som enligt uppgift i SvD Kultur den 15/2 uppgår till 18000 kr/månad. I regeringens proposition Tid för Kultur anno 2010 lyfter de förslaget på nytt vilket resulterat i att debattlusten-, insändarna- och bloggandet i den svenska kulturbaljan har väckts. Och med några få undantag så är fördömandena förhäsrskande. Undantaget som nämns i SvD är Svenska Konstnärsförbundet som hellre än “konstnärslöner” ser ett flexibelt stipendiesystem.
Konstnärernas Riksorganisations (KRO), Karin Willén kräver i SvD att förslaget omedelbart tas tillbaka och ersätts med än fler skattefinansierade inkomstgarantier (och som jag nämt tidigare, är det många som gällt stämmer in i klagokören). Personligen anser jag att den statliga inkomstgarantin till kulturutövare ska bort och ersättas av, precis som Svenska Konstnärsförbundet föreslår, ett flexibelt stipendiesystem. För allvarligt talat; vem tror att författaren Tomas Tranströmer lider brist på inkomster och inkomstmöjligheter i form av royaltis, föreläsningar etc? Ja, inte gör jag det i alla fall. Att jag och alla skattebetalare i landet ska ge pengar till redan etablerade, framgångsrika och som regel ekonomiskt tryggade kulturutövare tar jag avstånd ifrån.
Pengarna ska gå till kulturen och inte till personkulten bakom kulturen. En kult som allt som oftast är fabrikationer skapade - av och för - den lilla elitistiska klick som kommersiellt tillåts styra kulturen i landet.
Ingen skugga över Tomas Tranströmers fantastiska litterära gärningar, men så tycker jag!
Och så parentesen (?!)
Ehuru är jag av den fasta åsikten att var svensk ska betala Radiotjänst i Kiruna om han/hon innehar en TV alt. radio. Varför? Jo, av den enkla anledningen att nyttan av en tredje statsmakt (journalistiken), som inte bygger sin verksamhet på finansiering från näringslivet (kapitalet), är av största vikt för en sant nyanserad rapportering om tingens vara.
/Peder Strandh
