©reativist Peder Strandh

Torsdagskvällen spenderade undertecknad kringstrosande med ett, av gastronomiska läckerheter, dignande fat samt ett glas Mariestads öl på det s.k. Uppsalaminglet. Kvällen inleddes vid 17.30-snåret med välkomsttal från arrangören, följt av pep-talk av en mingle-förstå-sig-på’are. Den sistnämnda bjöd den förväntansfulla publiken på karikerande exempel på “misslyckade minglare”:
Bland annat den s.k. krokodilen som hugger på allt och den obekväme som helst sluter leden med sedan tidigare bekanta (och därmed missar att göra nya kontakter). Dessa “charader” drog ner en hel del skrattsalvor och fick säkerligen en och annan att nicka igenkännande.
När sedan mingledrevet släpptes loss bar mina pjuck mig snabbare än vinden mot buffébordet - följt av baren. Jag kände mig inledningsvis som katten bland hermeliner… Eller kanske än mer som en åkersork bland katter? Aftonen kom emellertid snabbt att utvecklas till en synnerligen angenäm upplevelse, min ansiktsblindhet och hörselskada till trots.
Ett och annat “go’ da yxskaft” blev det nog. Men å andra sidan var det så många brancher representerade på minglet att en handelsresande i yxskaft lätt kunde tas för sannolik.
Så; kvällen blev en höjdare med många härliga möten med härliga - outgoing -människor. Visst, en och annan krokodil stötte jag allt på. Men det é ju lugnt när man handlar med yxor och dess tillbehör.

Tack till alla som bidrog till det lyckade minglet!

/Peder Strandh 

När jag idag vittjade brevlådan vid min ateljé fann jag ett vitt, helt vanligt Porto Betalt-kuvert från Kontorsgrossisten AB i Lund. Jag öppnade kuvertet och fann en skrivelse som, i mina ögon, är intill förväxling lik en faktura. Det lät förstå att mitt företag, Filurarverkstan, hade 14 dagar på sig att betala SEK 2875 miljörentkoncentrat. På pappret stod prydligt angivet vårt kundnummer, referensnummer etcetera.
Jag är som regel inte den som ombesörjer det praktiska när det kommer till företagets fakturor och annat administrativt utan det gör min käresta, Maria. Men nu, i ateljén, då jag ändå hade datorn igång så tänkte jag att kör i vind. Det är bara att pröjsa. En liten varningsklocka ringde emellertid då vår den leverantör av rengöringsmedel (senast jag kollade) heter Tvättex och inte Kontorsgrossisten. Jag tackar Gud för att jag tog mig tid att ringa Maria och stämma av.
“Jag känner inte igen namnet på det där företaget”, gjorde hon klart för mig varpå jag ringde upp Kontorsgrossisten för att reda ut om ett misstag hade begåtts.

Mannen som svarade på Kontorsgrossisten AB hade inte till närmelsevis den ton av service-anda man normalt stöter på vid kontakt med företag.
Han bad att få fakturanumret som skulle stå uppe i det högra hörnet på pappret. Jag ögnade gång på annan utan att finna det varpå han säger att “det kanske handlar om miljörentkoncentrat?”. Det, för mig, något udda begreppet/namnet på produkten ringde bekant varpå jag hittade det på pappret och bekräftade hans misstanke.
“Det är ett vårerbjudande vi kör på under 2010“, fick jag till svar. Jag påtalade det brukliga i att informera om att det då rör sig om ett erbjudande.
“Det står ju uppe till vänster på pappret. Du kan väl läsa?, kom det då…

Och mycket riktigt så står det på pappret. Finstilt med ljusgrå text, under logotypen/ firmanamnet och över telefon- och faxnummer till firman. (se bilder här nedan). Ett kort och allt annat en varmt adjö följde, sedan var min kontakt med Kontorsgrossisten AB’s kund-”tjänst” till enda.

Enligt avtalsvilkoren (på baksidan av pappret), gäller inkommen betalning som ingånget avtal när kunden har betalat ” i enlighet med erbjudandet”.

KORT SAGT, SE UPP!
Kontorsgrossisten kanske kör med miljörentkoncentrat som håller vad det lovar. Men en kurs i säljetik skulle nog sitta fint bland dessa “pellar”. Och varför inte, när jag ändå är på g: Byt ut killen på kundtjänsttelefonen, vet jag!

PS. Jag googlade på Kontorsgrossisten AB och ett ord dök ovanligt ofta upp bland sökträffarna, du kan ju kolla själv eller använda min genväg: klicka här! 

|Peder Strandh| @ Ateljé Peder Strandh

Söndagen den 14 mars inleddes med deltagande i högmässan i Helga Trefaldighets kyrka här i Uppsala. Prästen, Patrik Magnusson, höll en fantastisk predikan som berörde mig djupt. Han hade dessförinnan bjudit in mig för att delta i den, efter mässan planerade, diskussion runt Söderforskonstnären Maria Lewis installation i kyrkans södra kor. Installationen bestod (består) av ett antal kristet laddade symboler. Bland annat  ett altare, en krubba och ett radband, vilka alla har det gemensamt att pengar i form av sedlar, mynt etc. infogats på klart tänkvärda/provocerande sätt. 
Installationen som går under namnet ”… och förlåt oss våra skulder”, sätter onekligen igång associationer hos betraktaren att döma av bl.a. den gästbok som ligger intill den. 
Efter konstnärens egen presentation av verket tog kultur-förstå-sig-påaren, tillika  journalisten, Ulrika Knutson vid med klart intressanta synpunkter och reflektioner. Jag lyssnade, begrundade och tog till mig av deras - och andras ord. Det “lilla” jag kunde bidra med till samtalet byggde (som så ofta), inte på något akademiskt intellektuellt resonemang. Nej, snarare på att delge de andra diskussionsdeltagarna resultatet av installationens resonans i min personliga klangbotten.

“… Och förlåt oss våra skulder” greppar tag i mig, tvingar mig att se mig själv på ett sätt jag helst skulle vilja slippa: Jag, en karriärist som sliter för betydligt högre ekonomiska mål än bara brödfödan. Den påminner mig därtill om min konstanta brottningsmatch med Jesus, Muhammed, Buddha och alla de andra. Jag har min kärleksrelation till Kristus (och stor tilltro till de andra), och den är högst levande då jag tillbringar all min andligt vakna tid på brottarmattan med honom - och emellanåt också de andra.
Det är inte lätt, och det ska nog inte vara så lätt heller. En relation är något man ska vårda ömt - men också kunna vara brutalt ärlig i. Jag vet att Gud känner mig och ser mitt hjärtas uppsåt. Jag nöjer mig så, med min plats tillsammans med Jesus och de andra grabbarna (var é brudarna?) på brottarmattan.

Jag rekommenderar avslutningsvis, med emfas, ett besök på konstnären Maria Lewis hemsida då hennes produktion får det att spritta vårystert i min kreativa själ. 
En hemsida som dessutom gör mig grön av okristlig avund - grymt snygg sajt, Maria!

Over and out.
/Peder 

| Hela världens GudHusse |
  

Peder Strandh, Luthagskreativist
Skolgatan 7 (inne på gården)
018-432 01 94 

| Min tid som julgransutsmyckare |

Jag riktigt ser det framför mig; alla handlare som girigt gnider sina händer inför årets mest kommersialiserade högtid, Julen. Årets julupplaga spås skapa ovanligt mycket klirr i kassan för den svenska handeln. Och enligt visan ska den ju ”vara än till Påska”. Det sistnämnda är något handeln motsätter sig å det bestämdaste inför kommande år, 2010. Detta med anledning av att Påsken då infaller redan under den första helgen i april. Ett krav från den svenska handeln sägs (enligt en säker källa undertecknad har talat med), vara att man ska senarelägga Påsken. Kravet har resulterat i sura uppstötningar hos anställda runt Domkyrkoplan. Det andra alternativet tycks dock vara möjligt att driva igenom: Ändra vistexten till ”varar än till Mors dag”.
Du tror det om det gagnar dig!

För några år sedan blev jag av magasinet ”Relation” tillfrågad om jag ville klä en julgran på ett personligt sätt. Jag accepterade och snart stod plastgranen i min lilla gårdsateljé. Härnäst skulle jag inhandla de nödvändiga attribut min personliga julgran krävde varför jag hoppade in i min Jaguar XJ8 (ursäkta, nu tangentbordsdrömmer jag visst). (…) Hoppade jag upp på min cykel, ska det stå, och for stan runt i jakt på dessa tingestar.
Några timmar senare var den färdigutsmyckad. Udda men vacker, tycker jag än idag, var min plastjulgran. Nedtyngd av symbolik i form av bl.a. doftgranar med den amerikanska flaggan från Wunder-baum, en guldsprayad telefonsladd och annat tingeltangel kom den snart att få sprida sitt innerliga julbudskap innanför Forumgallerians torgentré:

Oops 1: Doftgranarna med de amerikanska flaggorna skulle åsyfta kommersens högborg №1 och (Idag inser jag att det var en aning långsökt), skulle mana till en gnutta shoppingbesinning.
 
Oops 2: Den ”förgyllda” telefonsladden som slingrade sig utmed granens plastiga stam skulle symbolisera vikten av att – åtminstone – slå en signal till ”ensamma tant Agnes i Arjeplog” (Agnes i Arjeplog som åsyftas här är en fiktiv person. Alla eventuella likheter med existerande Agneskor i Arjeplog är helt och hållet verk av slumpen och kan icke klandras KröniKåseriets författare).
Min tanke var möjligen fin. Men den olyckliga placeringen av sladden (intill stammen), gjorde den osynlig då grenverket på den förbaskade plastgranen var jäkligt kompakt.
 
Oops 3: Trots alla dess tillkortakommanden minns jag min plastjulgran som en särdeles vacker pjäs.
 
Jag vill avrunda med en högst personlig önskelista:
1. Inget trafikflyg på Ärna. Men väl en tågstation med direkttåg till metropolen Enköping.

2. Om det ändå blir en flygplats: Gratis hörselskydd till alla Luthagsbor + subventionerad direktcharter till metropolen Enköping för alla Luthagsbor samt plan som går på grön el.

3. Tag bort uppförsbackarna till Rickomberga och Rackarberget men behåll nedförsbackarna.

4. Att Du får en riktigt skön och avkopplande Jul- och Nyårshelg - i samvaro med vänner och vänner som du kanske ännu inte känner - eller ensam om du så behagar. Have it your way, mate! Peder Strandh, Luthagskreativist
Skolgatan 7 (inne på gården)
018-462 01 94  

| Apropå manligt och kvinnligt – Eller genus geni |

Inledningsvis vill jag göra klart att det nedan nedtecknade är granskat och godkänt av familjens ”överhuvud”.

Familjens badrumsskåp är indelat i två halvor; en för var vuxen medlem. I den högra skåpsektionen ligger en rakhyvel och några få, oumbärliga toalettartiklar (och ni kan nog gissa vems sida av skåpet detta är). 
I den vänstra halvan däremot, trängs flaskor med innehåll tappat i Frankrike, Italien och USA. Den sammanlagda summan för dessa vill och törs jag inte spekulera över; men det motsvarar garanterat en jäkla massa stockar snus, eller flaskor av värmande whisky med stänk från Isla… Eller varför inte en utlandssemester för två. Som ett hån står de uppradade framför oss när skåpet öppnas. Visst, de doftar gott men vad sjutton, en smärre förmögenhet buteljerad i badrumsskåpet känns föga sunt.
En annan sak som retar mig är de summor som den ena vuxna familjehalvan kan lägga ut på märkeskläder. Levis-, Diesel- och Leejeans, Gant, Fred Perry och Lyle & Scott:

För fanken fänrik, det är inte sunt! Ett par Levis 517 motsvarar närapå tre månaders tobakskonsumtion för undertecknad och bara tanken på detta faktum ger mig nikotinabstinens. Att det sedan ”råkar” vara (så gott som uteslutande), samma vuxna familjemedlem som håller hushållets alla växter vid liv; vattnar, påtar och pratar med dem, ursäktar väl knappast ovan nämnda överkonsumtion?! Inte ens att samma person tar det totala ansvaret för familjetoalettens fräschör. Och inte är hon särskilt förtjust i smycken heller. Men likt förbannat fyller ringar, armband och annat glimglam tvenne träaskar i vårt sovrum! Hur kan det komma sig att jag till vardags accepterar – till synes utan någon som helst ansats till förändring – att det förhåller sig på detta viset?

Vad beror det på att jag nyss valde att lägga ut ytterligare 600 spänn på en eau de toilette från Christian Dior? När min sida av badrumsskåpet redan är fullt av annat doftblask från Lagerfeld, Versace, D&G m.fl!  Jag är, i alltför stor utsträckning, en tanklös livsnjutare som uppskattar livets goda. Och jag vet att jag har haft den osannolika turen att hitta kärleken i Maria; hon som uthärdar mitt tugg om kvalitetsmärken på kläder, står ut med att jag är en ”sucker” på smycken samt har en  (snudd på bisarr), fixering vid dofter i allmänhet och doftvatten i synnerhet. Jag försöker intala mig själv  att jag till viss del kompenserar för dessa, mina dyra svagheter, när jag biktar mig vid blomkrukorna eller står på knä med skurtrasorna inne i familjens toalett- och våtutrymmen. Ty, blommorna prunkar och muggen är fräsch.
Det om detta och allt om inget.

Luthagskreativist Peder Strandh
Skolgatan 7 (inne på gården)
018-432 01 94

En sommar, en Yin och Yang och så lite brutalrealism, tack!
Mitt fullständiga namn Peder YinYang Strandh (tro’t om du vill).
Yin och Yang utgör centrala begrepp i den kinesiska filosofin. Enligt Internets fria uppslagsverk Wikipedia är dessa två ytterligheter universums urkraft. Min egen tolkning (har inte orkat sätta mig in i detaljerna här), gör också gällande att dessa utgör varandras motsatser; evigt förbundna och beroende av varandra. Likt vår enkronas ”krona eller klave”. Kinesisk filosofi kan väl knappast exemplifieras bättre än av den svenska sommaren och allt som den innebär:
Nu njuter vi i fulla drag av solskenets helande krafter samtidigt som vi samlar riskpoäng à la Malignt melanom (hudcancer). Klart som sjutton att man vill va’ brunbränd som modellerna på teve, inte sant? Tänk att äntligen kunna ligga på den där strandängen med sin käresta och älska till fåglars och vågors ackompanjemang. Bara för att en tid senare brutalt påminnas om att man har drabbats av det fästingburna TBE-viuset, med en huvudvärk närmast att beskriva vid en blybasker. Visst, man kan ju dra en vaccinspruta nere på Sysslomansgatans dropinkiosk eller någon annanstans där de har dessa njutbara tingestar. Men det är å andra sidan föga ”sexigare” än en liktorn på ett vårtsvin (har själv ändå valt det sistnämnda då alternativet är sju resor värre).
Sen har vi den svenska midsommaren, med vackra blomster i håret på pollenallergiskt snörvlande ungmör vars ögon för länge sedan har klibbat ihop. Kanske rart men knappast sunt, annat än för apotekens och hälsokostbutikernas kassor. Och visst ska väl sillen i juni och kräftorna i augusti sköljas ned med något starkt? I alldeles för många fall slutar denna festlighet med en baksmälla i kubik där första efterfestliga instans heter akutmottagningen, kvinnojouren eller dylikt. Men smaka på ordet: M-i-d-s-o-m-m-a-r. Mm, mumma för livsnjutaren. Och kräftskiva sen, wow! Huggsexa vid frysdiskarna, dubbelwow! Nåväl, jag inser att jag kan låta en aning pessimistisk men därtill är jag nödgad för att föra mitt inledande påstående i bevis. Den svenska sommaren är ljuvlig med allt gott den för med sig! Vi ska unna oss att njuta och ladda våra batterier inför den uppförsbacke som ju faktiskt tar sin början direkt efter midsommar. Men var sak har sin tid, och nu ska det sitta fint med en iskall dryck på den där strandängen - under den skinande sommarsolen. Avigsidorna ska jag för stunden blunda för då det säkert kommer att regna i morgon.

Glad Sommar!
Peder ”YinYang” Strandh

| Peder Strandhs KröniKåseri i Luthagsnytt |
 

Våren har definitivt satt ned sin fot i Luthagen. Solen gassade generöst från en klarblå himmel under påskhögtiden och vi njöt. Sedan blev jag brutalt påmind om min bleka nuna när den speglades i salong La Jolies skyltfönster på Geijersgatan. Det ska bli så skönt med den stundande sommarens sol! Så skönt att känna den värma min (snudd på), bottenfrysta lekamen. Så underbart att äntligen få känna brisen mot smalbenen när kortbyxorna väl åker på. I mitt fall är det nog på sin plats för en liten ”varning” här; jag bör skaffa mig lite färg på benen innan jag visar mig i shorts bland trafikanter dagtid då bländningseffekten torde bli brutal. Nattetid lär det dock gå alldeles utmärkt, då de allra flesta kommer att tro att bleka ben i själva verket är byxor som är reflexprydda nedtill.

Visdomsord:  » Bekymmer är allt som oftast något jag skapar mig «  
 

Skillorna blommade plikttroget i Rektorsvillans trädgård hann jag se på min väg till Apoteket Hägern. Detta Hägern som jag hoppas fortfarande finns kvar när du läser detta (bör tilläggas i dessa nedmonteringstider). Om Hägern mot all förmodan redan har hunnits stänga och ersatts med ännu en frisersalong/manikyrhörna el. dyl. så ska du veta att det låg mitt emot Posten… Eh… Svensk Kassaservice menar jag (?)… Nej för 17 gubbar och gummor: Svensk Kassaservice på Skolgatan har ju i likhet med Posten blivit avlivad, slår det mig nu.
Sensmoral – strunta i att betala räkningarna om du är datorbefriad och/eller lider av bångstyriga apostlahästar?
Vad Svensk Kassaservices gravsättning beträffar, så ger jag mig f-n på att beslutsfattarna dunkade litet extra med grävskopan när man fyllde igen hålet (de vill ju inte riskera en luftficka som framöver kan implodera och följdaktligen störa den fina ytan på den ständigt växande, statliga företagskyrkogården). Nåväl, jag såg Skillorna blomma plikttroget i Rektorsvillans trädgård. Men ides knappast njuta av deras skönhet då de påminde mig om att det är hög tid att börja medicinera inför den (för mig), stundande allergisäsongen. Eländes elände sicket nys. Och jag som bara gått ut för att tjacka Treo.
 

Summan av kardemumman:
» Bekymmer är allt som oftast något beslutsfattarna skapar oss. Tids nog lär vi alla få pynta våra räkningar på Posten och Svensk Kassaservice – där ovan molnen – detta då det är osannolikt att bredbandsutbyggnaden någonsin kommer att dras dit upp. Och blir vi sedan allergiska så lär vi hitta ett och annat nedlagt Apotek också. «
 Om nu någon klåfingrig beslutsfattare sitter och grunnar på möjligheten att avskaffa Valborgsfirandet i Uppsala så vill jag bara höja ett varningens finger: Uppsalas ystra hålligång i samband med denna högtid är en autonom institution i sig själv. Något som Uppsala Tourism (Uppsala Kommun), skulle marknadsföra stenhårt mot bussresearrangörer, charterbranschen o.s.v. Hyr in dubbeldäckade sightseeingbussar Valborgsdagen till ära. Projektanställ ett dussin guider som är väl bevandrade i det Uppsaliensiskt akademiska samt Systembolagets (som alltjämt lever, yiehaa) sortiment.
”Till höger, i Observatorieparken, ser vi strax cirka 6000 salongsberusade ungdomar som avnjuter en slillunch”, skulle det till exempel kunna låta genom bussens högtalarsystem. Notera den klädsamma och medvetna underdriften i guidens omdöme beträffande den egentligt konsumerade alkoholmängden på ”slagfält OP”. Så mycket mer behöver egentligen inte en guide på dessa bussar kunna berätta (billig guideutbildning = klirr i kommunkassan!).Exempel: The Uppsala Wild & Crazy Valborg Tour!
1. Samling i det ”nya” polishuset vid de tillnyktringsceller som de facto väntar en hel del av de vårystra firarna. Kanske kan besökarna få prova på att sitta inlåsta ett par minuter – i sann Alcatrazanda?!
2. Därefter stiger den förväntansfulla (men nyktra) gruppen ombord på bussen som åker Luthagsesplanaden några kvarter västerut – in i Luthagen – svänger vänster in på Kyrkogårdsgatan, varpå ovan nämnda guidereplik fälls ”Till höger, i Observatorieparken, ser vi strax cirka 6000 salongsberusade …”
!!POFF!!
En avbruten sightseeingtur p.g.a. den oundvikliga valborgspunkteringen. Ty, att inte drabbas av punktering denna dag är som att lyckas med bedriften att överleva sin egen död. Alltså, snart när omöjligt.Då dessa bussturer (bevisligen, se ovan) tenderar att bli löjligt korta, så innebär det i sin tur att kommunen sparar in på soppapengar (billig bensin = klirr i Kommunkassan), samt att man sanningsenligt kan hävda att de är miljövänliga; man åker kollektivt (eco-driving = trendigt = klirr i… Ja, ni fattar). Och efter ett par minuters tuffande så blir det en lika kollektiv punktering. Snällt och fogligt tvingas våra kära turister att invänta den kommunala stadstrafikens gröna bussar, pröjsa 30 kronor kontant (klirr!!).
 

Ett tips på vägen:
» Bli bundis med en cykelreparatör/däckverkstad och majsols chanser att le mot dig ökar betydligt. Ett reservdäck ger en viss UV-garanti «Peder Strandh
Luthagskreativist på Skolgatan 7
www.pederstrandh.se
Luthagskreativist på Skolgatan 7

Luthagskreativist på Skolgatan 7

Kl. 10:20 |
Jag känner den tydliga doften av våren; Mora närmar sig när Vasaloppets tätklunga stakar fram genom det undersköna landskapet. Jag har alltid hävdat - allt enligt mina Strandhska sanningar - att:
“När Vasaloppssegraren går i mål - Då é re vår!”.
Och nu är den bara timmar ifrån oss, alla dessa knoppar som väntar på sin tid, alla dessa ljusa och varma dagar som väntar på sin. Jag är som ett barn i väntan på jultomten. Kom, bara kom till mig - Kom vår!

Kl. 12:14 |
Och den kom i form av Jörgen Brink, tätt följd Daniel Tynell. Nu väntar en sista bekräftelse i form av damvinnaren. I skrivande stund inser jag att det står mellan Sandra Hansson och Susanne Nyström. Vem det än blir så är det storstilat och vi kan glädjas åt att våren så äntligen har anlänt.
/pP