KröniKåseri i Luthagsnytt, Uppsala | Okt. 2009
| Apropå manligt och kvinnligt – Eller genus geni |
Inledningsvis vill jag göra klart att det nedan nedtecknade är granskat och godkänt av familjens ”överhuvud”.
Familjens badrumsskåp är indelat i två halvor; en för var vuxen medlem. I den högra skåpsektionen ligger en rakhyvel och några få, oumbärliga toalettartiklar (och ni kan nog gissa vems sida av skåpet detta är).
I den vänstra halvan däremot, trängs flaskor med innehåll tappat i Frankrike, Italien och USA. Den sammanlagda summan för dessa vill och törs jag inte spekulera över; men det motsvarar garanterat en jäkla massa stockar snus, eller flaskor av värmande whisky med stänk från Isla… Eller varför inte en utlandssemester för två. Som ett hån står de uppradade framför oss när skåpet öppnas. Visst, de doftar gott men vad sjutton, en smärre förmögenhet buteljerad i badrumsskåpet känns föga sunt.
En annan sak som retar mig är de summor som den ena vuxna familjehalvan kan lägga ut på märkeskläder. Levis-, Diesel- och Leejeans, Gant, Fred Perry och Lyle & Scott:
För fanken fänrik, det är inte sunt! Ett par Levis 517 motsvarar närapå tre månaders tobakskonsumtion för undertecknad och bara tanken på detta faktum ger mig nikotinabstinens. Att det sedan ”råkar” vara (så gott som uteslutande), samma vuxna familjemedlem som håller hushållets alla växter vid liv; vattnar, påtar och pratar med dem, ursäktar väl knappast ovan nämnda överkonsumtion?! Inte ens att samma person tar det totala ansvaret för familjetoalettens fräschör. Och inte är hon särskilt förtjust i smycken heller. Men likt förbannat fyller ringar, armband och annat glimglam tvenne träaskar i vårt sovrum! Hur kan det komma sig att jag till vardags accepterar – till synes utan någon som helst ansats till förändring – att det förhåller sig på detta viset?
Vad beror det på att jag nyss valde att lägga ut ytterligare 600 spänn på en eau de toilette från Christian Dior? När min sida av badrumsskåpet redan är fullt av annat doftblask från Lagerfeld, Versace, D&G m.fl! Jag är, i alltför stor utsträckning, en tanklös livsnjutare som uppskattar livets goda. Och jag vet att jag har haft den osannolika turen att hitta kärleken i Maria; hon som uthärdar mitt tugg om kvalitetsmärken på kläder, står ut med att jag är en ”sucker” på smycken samt har en (snudd på bisarr), fixering vid dofter i allmänhet och doftvatten i synnerhet. Jag försöker intala mig själv att jag till viss del kompenserar för dessa, mina dyra svagheter, när jag biktar mig vid blomkrukorna eller står på knä med skurtrasorna inne i familjens toalett- och våtutrymmen. Ty, blommorna prunkar och muggen är fräsch.
Det om detta och allt om inget.
Luthagskreativist Peder Strandh
Skolgatan 7 (inne på gården)
018-432 01 94